lördag 30 maj 2009

Musella Amarone della Valpolicella Riserva 2000 (Musella)


Amarone är väl en lite speciell och festlig dryck som man avnjuter som den är vid väl valda tillfällen - t.ex när man blir sugen? Det blev vi ikväll och plockade således fram en dylik ur gömmorna.
Musellas Amarone består av 70% Corvina o Corvinone, 20% Rondinella och 10% Oseleta, jordmånen är kalkhaltig rödlera och gården är belägen nordost om Verona. Vinifikationen är traditionellt "amaronsk" och lagringen på ek sker i etapper på olika stora fat.
Detta är en 2000 som fått ligga till sig 4 år i vinkylen.
Vi häller över i karaff ett par timmar innan vi ska smaka och slås av den lätt murriga bruntonen som framträder vid upphällningen, ett moget utseende som liknar en kompakt massa i glaset.
Första doftintryck är körsbärskärna, helt enligt planerna skall en liten bitterhet utkristallisera sig och man knockas av den intensiva extraktionen. Någon liten mineralig ton vill göra sig gällande, lite kakel-fix. Sedan blir det naturligtvis torkad frukt för hela slanten, som att vandra genom varuhusets "hälsolösgodis"-avdelning. Efter en stund passerar en hint av elegant Bordeauxpaprika som försvinner snabbt och lämnar fältet öppet för portvinsångorna.
I början är syrorna väldans blyga i munnen, typ outspädd saft men efter ett tag känner man de välnyanserade tanninerna långt bak i svalget. Smaken är söteldig och alla som ätit "spagnola-gelato" med amarena känner likheterna.
Lång eftersmak som återkommer.
Det är inte möjligt att bedöma en Amarone annat än som en Amarone, jämförelser med andra vinstilar känns helt irrelevanta - man jämför inte en Sherry med en Chablis.
Som Amarone betraktat är Musellan "bulls eye", allt är med i detta kraftpaket som troligen inte blir mycket bättre av längre lagring.
(16.5/20p)
kostade 285 kr 2005 men är numera uppe i 369 kr

fredag 29 maj 2009

Dolcetto d´Alba 2005 (Andrea Oberto)

Dolcetto är en ypperlig vardagsdruva som sällan ger några bestående intryck hos provaren. Jag måste erkänna att jag har en viss faiblesse för den tväre gynnaren och i händerna på en mästare brukar den kunna tämjas och bli en suverän måltidsmedarbetare.

Andrea Oberto är en traditionalist som gör Barolo på det gamla goda viset med lååång maceration och lagring på stora botti, han har örnkoll på sina vingårdar och pysslar mycket med sidoodlade grödor och dylikt.
Dolcetton odlas på två små slänter: Vantrino i La Morra med 3.500 rankor i sydostsluttning och leriga Albarella i Barolo; 5.000 rankor i sydväst. Han gallrar c:a 25-30% till 1,2 kg/stock.
Maceration på skalen i cirkus 100 timmar sen över på ståltank i väntan på spontan malolaktisk jäsning. Lagring på stål i 8 månader - basta.
Resultatet är en djupviolett skapelse, förvånansvärt mörklila men väldigt klar och distinkt.
Söt bärdoft, nästan kompott tillsammans med tobak och något örtigt i första sniffen, sen blir man inbjuden i det varma, lite mogna doftspektrat; tjära, jordgubbe och en smula Läkerol salvi.
I munnen blir man ljuvligt biten i kinderna av pigga syror, nästan lite porligt - som att gurgla sig i Ramlösa. Avsevärt mer tanniner än man kan förvänta sig. Hade någon bjudit mig blint och påstått att det var en Barbera d`Asti så hade jag trott på vederbörande.
Till en tufft halstrad lax med lime/avocado/chili-potatissallad står han upp som en modig krigare och slipar av alla ojämnheter.
Kalasgott.

(15/20p)

Kan ej finna/minnas pris/nr-uppgift från SB men lite info om tillverkaren bifogas.

lördag 23 maj 2009

Bonimúr Langhe Nebbiolo 2006 (Neirano)

Återigen en producent som är ny för oss. Tenuta Neirano finns öster om Nizza Monferrato i riktning mot Alessandria -eftersom vi tillbringar somrarna i dessa krokar så har vi troligen passerat utanför dörren otaliga gånger...

Bonimúr är 100% Nebbiolo som legat på slovenska ekfat i 18 månader och därefter 6 på flaska.
Färgen är skönt violettblåröd med orangeaktig kant, första doftintrycket ger den klassiska violen och en del fattoner. Efterhand dukas bären fram; hallon, jordgubbe och körsbär i första ledet sen pockar tjäran och joden på uppmärksamheten, lite söt lakrits och solvarm äppelmynta som hamnat under gräsklipparen.
Balans i syrorna och finfina tanniner gör det till en utomordentlig matackompanjatör, den prosciuttolindade kycklingfiléen med balsamicosås stämmer in i ensemblen.
Riktigt smaskig även till en bit Comté visar det sig, typisk italienare och mycket typisk Nebbiolo.

(14,5/20p)

70 Dkr ~ c:a 105 Skr
Köpt i Helsingör.
Info från tillverkaren.

fredag 22 maj 2009

Vernaccia di San Gimignano 2007 (Fontaleoni)

Italienska vita viner har en tendens att ligga stint i "mainstream-fåran", livrädda att sticka ut och irritera någon. Verdicchio är praktexemplet på detta men exempelvis Gavi gjord på Cortese är lite intressantare med nötighet och fettspräckarkapacitet i kamp med ostar och salumi. Elegans går att finna i välgjorda Soaveviner - Pieropan är ett ljuvligt bevis på detta.

Vernaccia di San Gimignano råkar man inte på så ofta men i Maj-släppet dök det upp en representant för denna toscanska semidoldis.
Fontaleoni är en producent jag inte hört talas om tidigare men hemsidan ger vid handen att de är belägna strax söder om Certaldo och bedriver restaurang- och övernattningsverksamhet vid sidan av vinmakandet. Metoder och förfarande verkar synnerligen "basic" och detta märks i vinet.
Fin lätt halmgul mot gyllene kulör som bjuder in. Doften är blyg och ganska anonym, citrus går alltid att finna och kanske en smula tropisk frukt; ananas. Små sting av mynta och något annat örtigt tillsammans med omogna äpplen från föräldrarnas trädgård.
Lätt bitiga syror långt bak på tungan, aptitretande. Frisk och lätt karaktär som passar till det mesta - lite för utslätat men inga felaktigheter.

(12.5/20p)

99 kr
nr 95117

onsdag 20 maj 2009

Marcenasco 2004 (Renato Ratti)

Renato Ratti´s "ingångs-barolo" från ´04 är inget annat än en oerhörd fullträff som innehåller allt man kan önska som Nebbiolo-entusiast.
Redan vid första synintrycket klättrar en lätt rysning nedför ryggraden, man fylls av lustfylld anticipation när man ser den lätt tegelröda nyansen som ligger som en aura kring den rubinröda kärnan. En eller annan timmes luftning innan första upphällningen och vi är igång.

Primärdofterna andas sottobosco, klassisk viol, solvarm mossa, diskret bärighet samt, enligt hustrun; nybilsdoft. En lätt snurr på Bourgogne-kupan ger vid nosen en rejäl hink målarfärg, jordgubbe, marsipan och kirsch - förbluffande bra för ett dylikt barnarov!
I munnen blir allt, om möjligt, ännu mer spännande - syror och tanniner är rätt upp i krysset, makalöst välplacerade och deffade som den värsta Arne Tammer, extraktionen är överväldigande. Ett kraftfullt bett i ett knallgrönt Granny Smith ger en aning om syrasensationen, eftersmaken är bastant och längre än lång.

2004 ter sig vara en årgång väl värd att köpa på sig, jag upplever Marcenasco som drickfärdig sin ungdom till trots men den klarar säkerligen många års lagring med sina vitala syror och pricksäkra tanniner.

(17,5/20p)

314 kr
nr 95003

måndag 18 maj 2009

Ruché di Castagnole Monferrato 2006 (Pierfrancesco Gatto)

Ruchè är helt och hållet en piemontesisk angelägenhet och ter sig lite speciell vid första presentationen, inte alls lik sina homeboys Grignolino eller Freisa. Okulärt kunde ett släktskap med Pinot Noir vara fullt möjligt och understundom kan det även framträda lite burgundisk finess när man nosar.

Pierfrancesco Gatto´s version är en trevlig ostkompanjon med mycket florala övertoner som dristar sig till parfymerade tendenser, allt mycket kontrollerat och sympatiskt. Doft och smakspektrat känns som gjutet för en Raschera, Bra Tenero eller liknande ost.
Frisk syra och ganska tillslipad på tungan, tämligen kort i eftersmaken.
Ett klart originellt vin som även kan tänkas funka som sub för P.N till gåsen.

(13.5/20p)

93 kr
nr 81454

söndag 17 maj 2009

Menego 2000 (Marco Bonfante)


Marco Bonfante är en vinmakare som härbärgerar strax norr om Nizza Monferrato men har vinodlingar lite runt om i Piemonte - bl a Barolo och Barbaresco.
Barbera d´Asti ligger honom dock särskilt varmt om hjärtat och han är övertygad om att Barbera är nästa Nebbiolo. Hans "Stella Rossa" är ett fantastiskt exempel på detta där han lyckas krama massor av komplexitet ur den stackars druvan.
"Menego" har befunnit sig i barrique i 12 månader och flaskorna som finns i BS är från 2000 så man finner en hel del mognadstoner i första sniffen.
Körsbären är där tillsammans med söta hallon och fin ek. De grillade lammytterfiléerna trivs som karpen i vallgraven tillsammans med denna charmiga följeslagare.
Syrorna och tanninerna är en smula insmickrande men det förlåter man snabbt.
Vinet är en hyllning till pappa Domenico som tidigt styrde in familjeföretaget på ett mer kvalitetsinriktat spår.
(15/20p)
159 kr

La Poja 2003 (Allegrini)



Allegrinis viner är numera alltid druv- och stiltypiska, välgjorda bekantskaper. Deras Valpolicella Superiore som kom i det permanenta aprilsläppet är ett utmärkt buffévin och deras Amaroni är alltid schyssta representanter för den lite modernare stilen i Veneto.
La Poja är en monovitigno på Corvina Veronese vilket är lite speciellt, man rundar annars gärna av med lite Rondinella för lättsörplighetens skull, här gör man dock sitt yttersta för att veckla ut alla dess karaktärer i detta prestigevin.
2003 var ju ett mycket torrt och varmt år i södra Europa och således blev många viner alkoholstinna och syltiga, en dylik tendens kan också skönjas i La Poja 2003 men det blir faktiskt lite klädsamt i detta sällskapet. Här lär det härja en del häftiga syror i svalare årgångar som då följdaktligen blir mer lagringsdugliga men ´03:an kan nästan betecknas som drickfärdig.
Choklad och bigarråer, ungefär som de där sorgliga i Aladdinhörnen, möter näsan direkt. I ögonvrån kan vi notera en mörk, tät, rubinröd färg som bjuder in och lyser upp.
Stor och stark i munnen och den ljuvliga fatbehandlingen når nosen bakvägen buren av en nästan mintös överton. Helproffsigt!
Detta är en "Supervalpolicella" som man gärna återkommer till.
(18/20p)
499 kr